Bloggen fortsätter här...

Jag vet att man egentligen inte ska kalla det trots när hunden börjar göra sig självständig ifrån sin matte men ibland känns det faktiskt som trots!

Var inne på Acke's sida o läste lite om hur de har det. Menar inte det här på något dumt vis men jag är lite glad att jag fick se en annan sida av hur nån annan har det. Riktigt så illa har det inte varit än med Spira, dock att hon har bomull i öronen så går det ganska bra. Förutom den gången då hon smet ut medan jag dammsugade. Grrr säger jag bara.

När hon vet att hon gjort fel och jag kommer efter henne då kommer hon inte mer än 1,5 meter framför mig och när jag bryter den bubblan springer hon. Fast nu har det bara hänt ett par gånger o det har slutat med att jag fått tag på henne. Hon är väldigt låg i rang så hon tar åt sig snabbt när jag tar henne men fem minuter senare så har hon skakat av sig det. Fast den gången med dammsugaren då fick jag faktiskt pocka och leka upp henne för då hade jag tagit henne för hårt.

Jag kan säga att träningen går framåt. Hon tar metall-apporten och hämtar (dock med en hel del tass-lek innan men det ska ändras på;). Sen har hon sitt favoritmoment, ligg. Det gör hon nästan oavsett kommando *suck*. Men det går fort ner

I fredags var vi ute o spåra vilket vi inte gjort på aslänge och det gick superbra! La ut 2 spår med en 90graders vinkel och gud va duktig hon är på det. Hon cirkulera in spåret på ett varv o fortsätte i 110km/h på båda spåren. Ska lägga in i kalendern nu i veckan att det blir ett spår i veckan för att kunna göra bättre spår och utöka hennes kapacitet.

Vi tränar mestadelens på korta moment, Fot har jag fått "order" från mamma att bara träna ett par steg o försöka få det så bra som möjligt innan jag går vidare, trots att hon går väldigt fint. Sen försöker jag träna plats med henne men just nu när hon är uppe i det här "tillståndet" så är hon extremt pipig, piper för minsta lilla. Kommandot Apport är inlärt men det är också allt, hon sätter sig inte vid mig men jag försöker att se de som delar av momentet och när hon kan alla delar så sätter jag ihop det. Istället för att hon gör ett bra språng och ett bra gripande och ett riktigt dåligt sittande så får hon beröm för det som är bra än att jag belönar ett dåligt sitt bara för det andra var bra. Om ni förstår...

Det vi övar mest på nu är passitivitet som är det hon mest behöver. Nu ligger vi i skogen och på promenaderna, på verandan efter att vi kissat på gräsmattan. I väntan på pinnen/bollen. Hon är duktig men hon piper den första minuten för att klaga att hon vill inte ligga still.

Idag har vi premiärtränat på klubben och det gick bättre än jag trodde. Eftersom hon har lite bomull i öronen tog jag på linan men den bara blockade henne så jag knäppte av den efter en liten stund och hon bara tittade åt de andra hundarna på planen men sökte hela tiden och träningen gick ganska bra ändå.

Efter träningen var vi hem och åt mat innan vi gick ut i skogen. Då plockade jag kantareller och Em plockade blåbär. Ems hund Theo följde med och Spira var såå jobbig, tror jag han tycker. Tror inte jag har mött Spiras jämnlike än! Nu blir det blåbärspaj hemma hos mamma och Nina får kantarellerna